Poeterna är helgonen är allt jag säger nu
Dom bryter aldrig tystnaden, dom skriker aldrig ut
Dom väntar tills du behöver nån som sakta tar din hand
Sen ror dom långsamt över dig till en litet större strand

Poeterna är helgonen, dom simmar i en älv
Där allting bara virvlar runt så du aldrig ser dig själv
Men när du fastnat i ett kaos i en vild och mäktig ström
Då sträcker dom fram nycklarna till en lite större dröm

Poeterna är förvandlar sig - dom dyker upp här och där
I masker som dom vänt på - du ser aldrig vem det är
Men dom vakar över din själ, som den heligaste relik
Dom ger sorgerna ett skymmer och fyller luften med musik

Poeterna är helgonen och jag lärde mig idag
Dom säger på ett ögonblick vad jag tänker på en dag
Dom tittar på ett mörker som jorden tagit tillbaks
Och dom extraherar strimmorna dom vill att jag ska ha

Poeterna är helgonen när dagen tagit slut
Och natten sakta faller och du inte hittar ut
När tystnad bara skriker mot flammorna i rött
Då lägger nån sin hand på dig så du får somna sött